Min väg mot ett författarskap har inte varit spikrak. Tvärtom har livet tagit oväntade vändningar och stundtals har jag varit vilse. Länge visste jag inte alls vart jag var på väg och famlade i ett karriärmässigt mörker jag inte visste hur jag skulle ta mig ur. Skrivandet och läsandet av böcker har dock varit med mig genom hela resan, och idag kan jag se en mening med alla turerna. Här kommer min berättelse. Den blir rätt lång kan jag förvarna om, delar därför upp den i två inlägg.
Jag har en ganska brokig yrkesbakgrund. Utbildade mig till journalist som tjugoåring, parallellt som jag närde en rätt så hemlig dröm om att bli musikalartist. Min scenskräck och kanske även brist på motivation satte dock stopp för den karriären. Började jobba på dagstidning men trivdes inte riktigt i den grabbiga miljön som fanns på tidningarna i mitten av 90-talet. Så jag gjorde en massa annat, jobbade som utbildningssekreterare, på närradion, café, dagis, som lokalvårdare och säljare på Guldfynd. Med mera.
Åsså in i den berömda väggen
Efter att mina söner kom till världen tog jag tag i journalistyrket och frilansade under några år. Det gick faktiskt som på räls, ända tills tidningen jag hade heltidskontrakt med gick i konkurs. Jag hade investerat enormt med tid och lagt ner min själ i jobbet. Gick in i den berömda väggen och under flera år kunde jag inte tänka mig att jobba på en tidning igen.
Istället började jag ägna mig åt smyckestillverkning, en hobby som blev min räddning under utbrändheten, där jag fick utlopp för min kreativitet på ett nytt sätt. Min energi kom tillbaka som aldrig förr, jag startade eget, sålde på marknader, öppnade webshop och affärerna gick bra. Lärde mig glasfusing och silversmide och var under några år kursledare på Vuxenskolan.
Historia, museer och kulturarv
Mellan varven läste jag olika kurser på universitetet, bl a spanska, arkeologi och konstvetenskap, innan jag tog en kandidatexamen i Museer och Kulturarv vid Umeå universitet. Någonstans där väcktes mitt intresse för historia, och fröet till den historiska roman jag nu skriver på såg dagens ljus. Mitt examensarbete blev så gediget rent omfångsmässigt att jag tryckte upp tio exemplar som bok och delade ut till lärare och de som ville ha. Den stolta känslan av att hålla min första bok i handen var något alldeles extra. Att jag kunde skriva kortare texter som artiklar, essäer, recensioner, dikter, noveller, dagboksanteckningar och tentor, det visste jag redan. Men examensarbetet, boken som blev på över 100 sidor, var beviset jag själv behövde för att tro på att jag kunde skriva längre texter också.
Jag vet inte riktigt när drömmen om ett författarskap börjat gro, men den fanns där redan innan barnen föddes. Jag visste bara inte hur man gjorde för att få livet att gå ihop, och trodde nog inte att jag kunde få ihop en hel roman. Idag vet jag bättre.
Utställningar och bokprojekt
Efter studierna fick jag jobb på Skogsmuseet i Lycksele och fick göra utställningar med tillhörande texter. Är särskilt stolt över artiklarna till utställningskatalogen Utsikter - Så långt ögat når, en bok som faktiskt fick ett hedervärt pris senare, mycket tack vare den begåvade journalisten Anna Sjöstrand, som skrev största delen av boken och som sedan blev en väldigt god vän till mig. Vill passa på att ge en stor eloge till Anna, som hjälpte mig att inse att jag behöver ägna mig ännu mer åt skrivandet och hur jag kunde tänka och lösa det hela, inte minst ekonomiskt.
Men än skulle det dröja innan jag kunde hänge mig åt skrivardrömmen. Det var inte så att jag direkt hoppade av ekorrhjulet och genast började skriva böcker. Trivdes också i museisvängen med att producera utställningar och guida turister i den historiska miljön.
Hur som helst, under museiperioden blev jag inspirerad av en författarkompis att börja skriva på min första feelgoodroman. Hade idén men trodde inte att jag hade tiden, förrän jag började. Under några månader skrev jag på lediga stunder med nyfunnen inspiration. Och märkte att jag kunde hitta på stoff till mer än en roman. Ju mer jag skrev desto mer idéer fick jag. Det tog 6-7 år att färdigställa manuset till feelgoodroman, mellan jobb och studier. Lärde mig massor om skönlitterärt skrivande på vägen.
Karriärbyte igen då ...
Hade gärna jobbat kvar på muséet men tyvärr räckte inte deras budget till för att förlänga min anställning. Några månader senare sökte Arbetsförmedlingen personal till sin nya distansförmedling, det lät intressant och jag sökte och fick jobbet. Tanken på en säker anställning lockade förstås. Blev utbildad statstjänsteman och arbetsförmedlare och trivdes verkligen de första månaderna. Tyvärr var inte arbetsmiljön hållbar för mig, och jag kände att jag måste hoppa av för att inte hamna i utbrändhetsträsket igen. Saknar fortfarande kollegorna men några av dem tillhör idag mina närmaste vänner som jag har regelbunden kontakt med, är så tacksam för dem. Hur som haver, det hårt styrda schemat och arbetsmiljön på Af fick mig att inse ännu mer att jag vill styra min egen tid och välja mina arbetsuppgifter.
Jag hade en gammal dröm sedan hantverksåren som inte ville lämna mig ifred. Det var att öppna en hantverksbutik där jag kunde sälja mina smycken och annat lokalproducerat samt ekologisk hudvård. Efter några veckor i valet och kvalet sa jag upp mig från den fasta tjänsten på Af och startade butiken tillsammans med min syster. Idéerna flödade och kunderna kom.
Men redan efter ett par månader kom pandemin. Kunderna slutade komma och planerna på workshops och samarbeten med andra lokala aktörer fick ställas in. Liknande butiker lades ner, andra flyttade sin verksamhet online. Jag som redan haft webbshop kände att det inte var vad jag ville. Min syster drog sig ur av förståeliga skäl men jag höll ut till oktober 2020 innan jag beslutade mig för att lägga ner butiken. Inte heller det var något lätt beslut men kändes ändå rätt i magen. Och
författardrömmen lämnade mig ingen ro. Nu hade jag chansen.
Fortsättning följer i nästa inlägg ...